Snorbullar kallade vi dessa när vi gick i gymnasiet, mormors hosta är ett annat vidrigt namn på dessa underbart goda bullar.

I receptet står det 30-40 st och det beror ju helt på hur stora man gör bullarna. Jag fick ut 44 st :) och de var i varierande storlekar (smidigast när man har små barn som kanske inte äter upp en stor bulle).

Först gör man vaniljkrämen och det är verkligen värt att göra den själv istället för snabbmarsan som jag annars använder rätt flitigt.

Denna krämen blev ruggigt god och jag gjorde dummheten att smaka på den, jag fick verkligen lägga band på mig så att inte bullarna skulle behöva bli tomma ;).

Vaniljkräm:

4 msk vetemjöl

4 dl mjölk

4 äggulor

2 msk strösocker

2 msk vaniljsocker

Rör ut vetemjölet i lite av mjölken.

Tillsätt resten av mjölken och de andra ingredienserna och vispa ihop allt ordentligt.

Koka upp till en kräm och låt svalna.

Jäsdeg:

50 g margarin

5 dl mjölk

60 g jäst

12 dl vetemjöl

Smält margarinet och tillsätt mjölken. Värm till detta till 37 grader.

Lös upp jästen i lite av mjölkblandningen.

Tillsätt resten av mjölkblandningen och mjölet.

Kör till en slät  deg och låt jäsa under duk en stund?! Jag lät den jäsa lite drygt 15 min.

Under tiden degen jäser så blandar man ihop en smet som senare ska blandas med jäsdegen.

Smet:

100 g rumsvarmt margarin

2 dl socker

2 ägg

8 tsk bakpulver

Rör margarin och socker till en jämn smet.

Tillsätt äggen och bakpulvret och blanda väl.

Häll i smeten i jäsdegen tillsammans med 3 dl vetemjöl. Här tyckte jag att degen blev alldeles för klabbig så jag tillsatte 5dl mjöl istället för 3 dl, då blev den perfekt.

Blanda degen väl och stjälpupp den på mjölat bakbord.

Dela degen i två delar och kavla ut dem till rektanglar.

Skär degen i fyrkanter. Jag skar den i ca 12x12 cm.

Lägg en klick vaniljkräm (jag tog en dryg msk kräm) mitt på fyrkanten.

Vik in hörnen och nyp ihop kanterna så inte krämen läcker ut.

Lägg bullarna i formar med skarvarna neråt.

Låt jäsa 15 min på plåt under duk.

Grädda i mitten i ugnen i 225 grader i ca 10 min.

Ja, nu var det längesedan jag gjorde ett inlägg.

Det har varit fullt upp med bakning (av grejer som redan finns här på bloggen), sjuka barn, hämtning och lämning och aaaallt annat.

Däremot har jag inte haft något uppdrag mer än torsdag, fredag förra veckan och i måndags på ett företag som kändes bättre än något annat uppdrag på bra länge. Tyvärr blev det ju bara tre dagar men man kan ju inte få allt här i världen.

Imorgon är det dags för möte på jobbet och därefter blir det avslutning i bowlinghallen med lite skoj och mat och dryck. Det ska bli kul.

Jag är verkligen inte den som gillar kyla men en dag när jag var på mitt förra uppdrag var det frost och väldigt vackert ute.

Tyvärr jobbade jag första skift den veckan och frosten var försvunnen när jag kom hem, men i tisdags var den tillbaka och efter morgonpromenaden så tog jag med kameran ut i trädgården och fotade lite :).

Idag skulle jag med Fabian till skolan då det var dags för vaccinering. 

Han hade klarat det själv utan problem men han ville att jag skulle följa med och då kunde jag passa på att prata om hans "färgblindhet" också.

Vaccineringen gick som en dans så det var bara att bege sig till klassrummet.

Jag hade pratat med hans fröken förra veckan om att jag skulle vara med och kolla när han hade "simlektion" och idag var det dags.

De var bara tre st som var kvar i lilla bassängen och Fabian var en av dem.

Han litade inte alls på simläraren och tjurade ihop totalt när det inte funkade.

Han är rädd att han ska hamna med huvudet under vatten.

Jag som både tränade och tävlade i simning när jag var yngre har tyvärr lite svårt att förstå hur det kan låsa sig så totalt för honom men dt är ju vårt fel.

Min man kan inte simma och går inte i vatten djupare än att det går honom till midjan.

Han tycker inte riktigt om att gå till badhuset och då blir det inte heller av att jag tjatar på honom att vi ska gå dit.

Nu därmot har vi diskuterat igenom att vi måste gå oftare och försöka få Fabian till att få en mer avslappnad relation till vatten.

Förhoppningsvis kan vi få Adam och Charlie till att vänja sig också så att de har det lite lättare när de väl ska lära sig simma.

Jaja, det är bara att hålla tummarna för att detta funkar.

Har glömt att skriva om utmaningen jag gav min man för några veckor sedan.

Från det att vi blev ihop för 11 år sedan så har han gått upp nästan 40 kg....inte bra.

Så.......om han går ner minst 20 kg till nyår nästa år så ska jag fixa en kryssning för bara oss båda. Troligtvis blir det till Helsingfors.

Sedan för varje fem kg utöver det uppgraderar jag kryssningen med tex. finare hytt eller någon trevlig spa-behandling.

Jag vill gärna gå ner ett par kg till (har lyckats gå ner rätt kraftigt efter den sista killen kom ut) och går minst 2 promenader om dagen (går med Fabian till och från skolan) nu när jag är hemma utan uppdrag.

Jag har även gått ett par kvällar nu och tagit med mig hunden.

Gubben har en kusin som också behöver gå ner litegrann så nu ikväll drog jag med honom på en runda.

Min man och jag kom fram till att om vi går varannan kväll (någon måste ju vara hemma och lägga ungarna också), och försöker dra med kusinen så är det ju långt bättre än inget.

Vi får se om det blir någon kryssning :).

Ja, igår var det fars dag.

Jörgen åkte iväg och hjälpte min far med att hämta hm hns åkgräsklippare från stugan. Efter det blev det lite småreparationer på hans bil.

Passade på att bjuda min far på middag (som min man lagade), kokta fläskkotletter, potatis, sås och grönsaker.

Till efterrätt gjorde jag en amerikansk citronpaj med marängtäcke (istället för 2½ dl blåbär i fyllningen tog jag saft och skal av 2 citroner, annars stämmer rceptet).

Efter den middagen blev det en promenad på drygt 5 km med hunden.

Vi gick ner till Knallabo där åkeriet ligger och kopplade i motrvärmaren i gubbens lastbil.

Det var väldigt skönt att komma ut och gå av en del av maten.

Ikväll gjorde jag lite frallor. Hade jäst som precis "gått ut" och det kan vi ju inte låta förfaras ;).

Frallor går ju alltid åt och det är ju så gott.

Jag använde ett recept som redan finns här på min blogg, däremot så dubblade jag receptet och det blev 30 st stora och fina frallor :).

Ja, nu var uppdraget på Gummifabriken slut.

Efter fem veckors hårt slit i jobbiga förhållanden så tog uppdraget slut fortare än väntat.

I onsdags blev jag inkallad till arbetsledaren som förklarade varför och att jag inte behövdes, det berodde som tur var inte på mig.

Så nu är det bara att vara hemma och tillgänglig igen :/, jaja, det löser sig.

Kanske kan baka lite igen och komma ifatt med allt annat som blivit lidande när man har jobbat långa dagar och kvällar.