Jupp, jag har varit skittråkig (och lite deppig).

Söker jobb överallt men får inte ens svar att man inte får jobb eller tack för din ansökan men vi har gått vidare med annan sökande.

Man känner sig en aning kass, att ingen vill ha en.

Jag vill så gärna ha ett fast jobb på ett fast ställe med fasta tider.

Jag sköter mig, kommer alltid i tid och är alltid glad och trevlig (utåt iaf).

Jag har de senaste 6 åren haft 3 sjukdagar och vabbade för första gången i måndags men det är totalt omöjligt att få ett jobb.

Jag har haft jobb ett par veckor på ett företag som jag verkligen trivs på men nu behövde de ingen hjälp mer så då fick jag vara hemma.

Förra måndagen ringde de och ville att jag skulle åka och jobba men jag skulle besiktiga bilen på em så det gick inte.

Företaget jag skulle vara på var ett lackeringsföretag och det var linearbete.

Jag blev däremot uppringd kl 08:30 på tisdagen och fick åka till detta företaget då istället.

Jag fick slänga i Adam lite frukost (Charlie var redan klar) och köra upp barnen till svärmor.

Jag började jobba halv tio och det tog inte lång tid förrän helvetet började.

För det första var det ingen som pratade med mig.

De var fyra st som hängde på en viss detalj och de fick för sig att jag skulle plocka av dem själv och hinna packa dem snyggt.

När det körde ihop sig för mig och jag inte hann med att plocka av så var de tvungna att stanna linen. Då började nästa underbara sak, skitsnack, himlande med ögonen och skakande av huvuden. Trevligt va? Detta upprepades några gånger.

Lite senare när jag var klar med pallen så frågade jag vart jag skulle ställa pallen och fick svaret "där bakom", när det står femtioelva pallar åt alla håll så gjorde jag det jag tyckte såg bäst ut (så att truckarna skulle komma åt och dessutom komma fram), detta var ju helt fel. "Nej, nej inte där" började de skrika då. Då skrek jag tillbaka "Vart"? (hög volym och de var långtifrån mig så jag var tvungen att skrika). Då fick jag till svar "Du behöver inte vara arg och förbannad för det"   ????

Två av de tjejer på "min" line stog och pratade medans vi andra slet.

Senare på eftermiddagen stod samma tjejer och provade parfymer i en dryg halvtimme och det (och de) luktade som en hel bordell.

Tur att man inte har astma eller nåt sånt.

Ingen pratade med mig på hela dagen.

Dagen efter (fick reda på att jag skulle vara där resten av veckan) hälsades man av fnysningar och inte heller denna dagen pratade de med mig, trevlig trevligt.

När jag åkte hem så ringde jag till den av mina chefer som hade hand om just detta företag och talade om precis hur dessa dagar gått. Jag har fått höra av några av mina kollegor att de vägrar åka till detta företaget och ville kolla lite så att inte fler blir lika illa behandlade.

Chevfen tyckte detta var skit och så fick det inte vara. Dock ville hon att jag skulle jobba veckan ut som det var sagt och givetvis gör jag det men sen skulle jag inte behöva åka dit mer.

Det gick inte längre än till i måndags så ringde de och ville att jag skulle åka dit "bara  idag".

Men Fabian hade kräkts på söndagmorgonen så jag tog en vab dag och hade honom hemma och slapp i sin tur att åka dit och jobba.

I tisdags så fick jag åka iväg och lossa en container, rätt trevligt men TUNGT och bara 2.5 timmars arbete.

Onsdagen var lugn förutom att jag fick ett samtal från chefen och fick reda på att det inte blev nåt med jobbet hon hade rekommenderat mig för innan jul :(

Torsdagen kom och då var det dags igen: Kan du åka til XX och jobba mellan 12 och 16?

Jag ringde chefen och talade om att efter containerlossningen så hade jag väldigt ont i armarna och inte skulle kunna jobba just där. Att hänga på och plocka av tunga saker i konstiga ställningar funkar inte med värk. Hon skulle leta vidare.

Igår var det också tyst.

JO, glömde skriva att när jag var klar med containerlossningen i tisdags så fick jag ett sms av en fd jobbarkompis som frågade om han kunde ringa mig, blev lite orolig att nåt hade hänt men när jag hörde hans röst blev jag lugnare för han var precis lika go och glad som alltid.

Företaget han jobbar på skulle ev nyanställa lite senare och han ville veta om jag var intresserad för isåfall så kunde han rekommendera mig när det var dags. (JIPPI)

Nu är det bara att vänta på mer info så jag kan skicka in en ansökan.

Frågade inte vilka tider de troddes kunna bli men det är inte jättelångt dit och det tar ca 15-20 min att gå, blir bara en liten uppstickare när man ska lämna barnen :)

Det hade varit uuuunderbart.

Du vet vem du är min underbara vän, du ska veta att du gjorde min dag (vecka eller tom längre).

Känns lite ljusare men det brukar det göra så fort jag har sökt ett jobb.

Hoppas alldeles för mycket och fantiserar om hur det ska bli om man får jobbet och sedan blir man så mycket mer besviken när det inte blir nåt.

Hoppas hoppas hoppas.......