Ja, som vanligt till Lucia så bakar jag lussekatter.

Jag tänkte åka och hälsa på min mans farmor för hon hade supergoda och saftiga lussekatter när vi var där förra julen men det blev inte riktigt tid till det så jag sökte på nätet istället.

57 st stora fina katter blev det.

Denna gången experimenterade jag lite och efter ett tips av min mans "faster" så blev den ena burken kesella, en vanilj.

Jag vågade inte ta båda burkarna fallifall det blev för mycket smak men det hade nog gått bra det också.

Här är receptet iallafall.. (som vanligt dubblar jag alltid men detta är på en enkel sats)

50 g jäst

100 g smör

5 dl mjölk

250 g lätt kesella ( jag tog vanlig)

2 påsar saffran ( jag tar 2 påsar till en dubbel sats)

1 dl socker (här behövs 2 dl så blir det lite mer smak på dem)

1 tsk salt

ca 17 dl vetemjöl

Smula ner jästen i en bunke.

Smält smöret och tillsätt mjölken och värm upp till 37 grader.

Lös upp jästen i lite av degvätskan och häll sedan i resten .

Tillsätt saffran, kesella, salt och det mesta mjölet.

Kör till en jämn deg som nästan släpper bunken.

Låt jäsa i bunken under duk i 30 min.

min deg var lite rymningsbenägen när den var färdigjäst :).

Dela upp i lagom bitar occh forma demsom du vill.

Lägg på plåt med bakplåtspapper och tillsätt russin.

Låt jäsa ca 20 min  under duk.

Pensla med uppvispat ägg och grädda i mitten av ugnen i 225 grader i 8-10 min.

I onsdags ringde en kvinna från Manpowerkontoret och ville ha  lite uppgifter.

Det var för jobbet som jag är såå intresserad av.

Eftersom hon inte känner mig ville hon att jag skulle svara på lite frågor för hon skulle skriva en personbeskrivning för jobbet.

Jag tycker jag fick fram vad jag ville ha sagt och det verkade som att hon tyckte om det hon hörde. Bara att hoppas på att de på företaget gör det också så att man kan få en chans att visa vad man går för.

Nu är det bara att hålla tummarna.....

Det blev det iallafall.

Min härliga chef ringde i onsdags och frågade om jag kunde jobba fredag 12.00-22.00 Det är ju bara att ställa upp för trots allt så får jag ju betalt även att jag går hemma utan uppdrag.

Men i torsdags fick jag ett sms att det var avbokat pga maskinhaveri.

Lite synd när jag såg fram emot det lite. Det var på ett bra ställe med ett roligt jobb och trevliga människor men det kommer väl nya chanser.

Ja, här händer inget. Varken på jobbfronten eller bakfronten.

Eller inget och inget men det har bara bakats det gamla vanliga.

Däremot har jag inte jobbat på två veckor och det ser väl mörkt  ut.

Vi hade en bowlingkväll med jobbet förra fredagen och det var ett jobb som kommit ut på annons som bla. jag var tilltänkt för och som jag verkligen hoppas på.

Mer kan jag inte skriva just nu utan det får bli lite längre fram.

Min underbara chef har semester ett par dagar och då står man under de andra på kontoret.

Det är ju sådär eftersom min chef har full koll på allt och de andra....not so much.

Min chef ringer alltid och kollar och ger info om uppdragen som kommer men idag har jag fått meddelanden (sms) från de andra.

Det första kom när jag var ute och gick imorse efter att jag hade lämnat Fabian i skolan.

"Hej Wenche! Kan du åka till XXX i XXXXX nu så fort som möjligt till kl 16:00?? Det är lite panik där, fattas personal, häls XXXX Manpower" Jag ringde henne direkt när jag hade kommit innanför dörren och frågade om någon annan hann åka dit före mig eftersom att jag inte hade fått i ungarna någon frukost och jag måste fixa barnvakt. Tänkte att eftersom det var akut så kanske de inte ville vänta.

Fick svaret att det var tre killar som redan hade tagit detta jobbet och att hon hade skickat sms till en massa personer. Så då slapp jag att stressa.

Nästa sms kom 14:45.

"Hej, nu har vi ett uppdrag i Borås för fem pers, start imorgon kl 08-17. Jag återkommer m telelista för samåkning OK? XX"

Så det blev ett nytt samtal och när hon väl svarade (25 min senare) så var det bara jag som hade svarat men hon hade heller inte skickat ut det till fler än fem. 

Eftersom att jag har 8 mil till Borås så var det inte så lockande. Jag måste åka senast kl. 06 i detta väglaget och kommer då inte vara hemma förrän kl 19. Vår "barnvakt" vill vi inte binda upp riktigt så många timmar.

När detta väglaget visar sig så är jag "snöänka" eller "sandänka". Min man är ute och plogar eller sandar från tidig morgon till sen kväll och då funkar det inte riktigt om jag också är borta jättemånga timmar.

Detta uppdraget (som jag inte fick någon info om) skulle vara en dag i taget och kanske hela veckan.

Hon skulle ringa de andra och kolla och sedan ringa mig.

Vi åkte upp till min mamma strax efter jag hade pratat med "chefen" för att hämta 1/4 gris som vi hade beställt.

"Chefen" ringde 15.45 och sade att de får två st så jag skulle slippa (det var tydligen fler som inte kunde).

Funderar på att valla runt min far på Gekås imorgon.

Egentligen skulle vi åkt dit idag men han hade varit på VC och tappat ena knät på 6 cl ledvätska och fått en kortisonspruta så han ville vila sig idag men skulle vara ok imorgon.

Detta med Ullared är hans idé (jag åker helst själv eller med gubben min) ,  det kan ju låta grymt att dra med honom dit men det är han som promt vill åka dit.

Nähä, nu är det nog dags att tryna kudden.

Nattinatt på er.

Snorbullar kallade vi dessa när vi gick i gymnasiet, mormors hosta är ett annat vidrigt namn på dessa underbart goda bullar.

I receptet står det 30-40 st och det beror ju helt på hur stora man gör bullarna. Jag fick ut 44 st :) och de var i varierande storlekar (smidigast när man har små barn som kanske inte äter upp en stor bulle).

Först gör man vaniljkrämen och det är verkligen värt att göra den själv istället för snabbmarsan som jag annars använder rätt flitigt.

Denna krämen blev ruggigt god och jag gjorde dummheten att smaka på den, jag fick verkligen lägga band på mig så att inte bullarna skulle behöva bli tomma ;).

Vaniljkräm:

4 msk vetemjöl

4 dl mjölk

4 äggulor

2 msk strösocker

2 msk vaniljsocker

Rör ut vetemjölet i lite av mjölken.

Tillsätt resten av mjölken och de andra ingredienserna och vispa ihop allt ordentligt.

Koka upp till en kräm och låt svalna.

Jäsdeg:

50 g margarin

5 dl mjölk

60 g jäst

12 dl vetemjöl

Smält margarinet och tillsätt mjölken. Värm till detta till 37 grader.

Lös upp jästen i lite av mjölkblandningen.

Tillsätt resten av mjölkblandningen och mjölet.

Kör till en slät  deg och låt jäsa under duk en stund?! Jag lät den jäsa lite drygt 15 min.

Under tiden degen jäser så blandar man ihop en smet som senare ska blandas med jäsdegen.

Smet:

100 g rumsvarmt margarin

2 dl socker

2 ägg

8 tsk bakpulver

Rör margarin och socker till en jämn smet.

Tillsätt äggen och bakpulvret och blanda väl.

Häll i smeten i jäsdegen tillsammans med 3 dl vetemjöl. Här tyckte jag att degen blev alldeles för klabbig så jag tillsatte 5dl mjöl istället för 3 dl, då blev den perfekt.

Blanda degen väl och stjälpupp den på mjölat bakbord.

Dela degen i två delar och kavla ut dem till rektanglar.

Skär degen i fyrkanter. Jag skar den i ca 12x12 cm.

Lägg en klick vaniljkräm (jag tog en dryg msk kräm) mitt på fyrkanten.

Vik in hörnen och nyp ihop kanterna så inte krämen läcker ut.

Lägg bullarna i formar med skarvarna neråt.

Låt jäsa 15 min på plåt under duk.

Grädda i mitten i ugnen i 225 grader i ca 10 min.

Ja, nu var det längesedan jag gjorde ett inlägg.

Det har varit fullt upp med bakning (av grejer som redan finns här på bloggen), sjuka barn, hämtning och lämning och aaaallt annat.

Däremot har jag inte haft något uppdrag mer än torsdag, fredag förra veckan och i måndags på ett företag som kändes bättre än något annat uppdrag på bra länge. Tyvärr blev det ju bara tre dagar men man kan ju inte få allt här i världen.

Imorgon är det dags för möte på jobbet och därefter blir det avslutning i bowlinghallen med lite skoj och mat och dryck. Det ska bli kul.

Jag är verkligen inte den som gillar kyla men en dag när jag var på mitt förra uppdrag var det frost och väldigt vackert ute.

Tyvärr jobbade jag första skift den veckan och frosten var försvunnen när jag kom hem, men i tisdags var den tillbaka och efter morgonpromenaden så tog jag med kameran ut i trädgården och fotade lite :).

Idag skulle jag med Fabian till skolan då det var dags för vaccinering. 

Han hade klarat det själv utan problem men han ville att jag skulle följa med och då kunde jag passa på att prata om hans "färgblindhet" också.

Vaccineringen gick som en dans så det var bara att bege sig till klassrummet.

Jag hade pratat med hans fröken förra veckan om att jag skulle vara med och kolla när han hade "simlektion" och idag var det dags.

De var bara tre st som var kvar i lilla bassängen och Fabian var en av dem.

Han litade inte alls på simläraren och tjurade ihop totalt när det inte funkade.

Han är rädd att han ska hamna med huvudet under vatten.

Jag som både tränade och tävlade i simning när jag var yngre har tyvärr lite svårt att förstå hur det kan låsa sig så totalt för honom men dt är ju vårt fel.

Min man kan inte simma och går inte i vatten djupare än att det går honom till midjan.

Han tycker inte riktigt om att gå till badhuset och då blir det inte heller av att jag tjatar på honom att vi ska gå dit.

Nu därmot har vi diskuterat igenom att vi måste gå oftare och försöka få Fabian till att få en mer avslappnad relation till vatten.

Förhoppningsvis kan vi få Adam och Charlie till att vänja sig också så att de har det lite lättare när de väl ska lära sig simma.

Jaja, det är bara att hålla tummarna för att detta funkar.